 |
| originally from "Hanging" by Kafai, left half |
Jag måste nog göra det nu...
En blanding av narkolepsi till följd av sömnbrist, stress och frustration. Lika delar melankoli, aggression, rastlöshet och en sjudjävla massa kaffe.
Ett litet råd för att inte själv drabbas av denna melankoliska bloggs innehåll föreslår jag att om du verkligen läser en rad eller två; ta den inte ur sin helhet. Läs hela inlägget eller sidan, och försök att förstå helheten av vad jag skriver.
Man kan inte förstå livet utan att ha levt ett helt liv. Vi är allihopa här fortfarande i livet och kan inte veta allt ännu.
En både fysisk och metafysisk paradigm som ingen kan förstå eller komma förbi.
Och kanske det är meningen så också, att vi inte ska förstå allt innan det är över.
Jag hoppas du kommer få många chanser att känna igen dig här. Om inte så bara för att man inte ska känna sig lika mentalt ensam som man är fysiskt.
/The (Not So) Secret Thinker
Jag tycker det är okej att tänka mycket om jag tänker nya tankar. Det finns tillfällen när jag tänker samma tankar om och om igen och det avskyr jag. När det känns som jag har en kupa av glas, likt en gammal dykarhjälm, där tänkta tankar studsar och återvänder, om och om igen.
SvaraRaderaJag håller med. Jag vet inte vad som är värre. Då svaren förblir lika intetsägande på dom repeterade tankarna, eller då svaren helt uteblir.
Radera