Vaddå, Ska Jag Lita På Dig???

Hela den här historien får mig att tänka på "Game" av bandet Disturbed.
(Sista meningen i texten)

Historien upprepar sig och kommer kanske till ett avslut ganska snart på ett mycket absurt sätt.

Jag skrev för en tid sedan på Facebook om en snorunge som kallade mig "Jävla Looser" för jag visste hur man masserade ut en dålig axel med mera.

Av allt som jag kan förstå från de sista veckornas puckade kommunikationsstörningar från ANDRA än mig själv kan jag bara dra slutsatsen att jag hade rätt från början och kompletta psykfall och idioter finns det gott om.

Jag har varit så förbannat snäll att jag tillåtit det här att fortsätta med mer lögner, dumheter, kommentarer om att jag skulle behöva någon form av hjälp för att dom själva inte kan KOMMUNICERA.

Fattar ni inte vad det betyder gå och köp ett djävla lexikon eller lär er normal grundläggande Svenska för fan.

Och det enda fel jag egentligen gjort i detta hela ärende är att jag är så förbannat dum att jag litat på folks påståenden, uttalanden, omdömen med mera.

Med andra ord, jag är för snäll mot folk som inte vill mig väl i retur.
Så här slutar det hela med ett enkelt ;

”-Far Åt Helvete, Låt Mig Vara, Stick Och Förstör Nån Annans Djävla Liv. Ditt Eget Till Exempel. Eller Skaffa Nån Djävla

Hjälp Själv Istället För Att Ljuga Folk Rätt I Ansiktet.”

Varför är jag så krass?
Därför att ALLA jag snackat med, bekannta, vänner, professionella psykologer, ALLA säger;

"-Det här är inte ditt fel. Den där andra personen behöver nån form av hjälp."

OK... så kan någon som når igenom den där falska fasaden av lögner, dikter, poesi och Wanna-Be-Friends-Fake-Or-Not skicka denne en hälsning:

"Om du inte kan ta hand om ditt eget skit så skyll fan inte på mig.
 Om du måste skylla på andra för att må bra själv, eller skriva ned andra för att DU mår dåligt, då har du inget i mitt eller mina VÄNNERS liv att göra.

Verkligheten, sanningen och fakta kommer alltid fram på något sätt.
Stick, dra, lämna oss i verkligheten i fred, fria från dina falska betygelser och drömmar om luftslott."

Kort och gott. Det är inte mitt fel att jag försökt vara en vän och hjälpt dig, ställt upp och sen blir förbannad när man öser skitsnack över mig för att jag ställer upp.

- Tycker du det är fel jag skriver av mig?
- Stick och brinn! Men fan inte på min "bakgård".

Det är slut med Mr Nice Guy som sagt. Nån Sideshow Bob lär jag aldrig bli!
Jag nöjer mig inte med att bli behandlad som skit av folk som beter sig som skit själva.

Så enkelt är det när man råkar umgås med folk som har fake-vänner och fake-liv och försöker leva en illusion på nätet i avsaknad av realism och all sanningsenlig kommunikation.

Har jag gjort nått fel?

Ja ETT! Jag litade på dig, ditt omdöme och din förmåga till empati.

Och folk blir förvånade att man blir cynisk, reserverad, inåtvänd och känner sig lurad, arg, rent ut sagt förbannad.

Om du läser det här (den det gäller) så vet du vart jag finns.
Hör inte av dig förräns du fattar vad jag sagt.
Jag vet du har folk i din omgivning som vet att förklara det för dig.
Jag skiter i vilket men belasta inte mig för dina brister igen. - Adjö